Hur bra jag än trivs i Västerås med både utbildning, kompisar och boende så är det ingenting som går upp emot att komma hem, hem till Halmstad. Hem till mamma och pappa, hem till syster, hem till hundarna, hem till vännerna, hem till släkten.

Vi är hemma över jul och nyår nu och jag är så lycklig! 

 

Jag trivs verkligen i Västerås, det är inte det... Men lyckokänslan är så påtaglig när jag är hemma. Det är jättesvårt att beskriva, för jag mår ju inte dåligt när jag är hemma i Västerås (jag kallar det hemma också). Men det är precis som alla problem blir mycket mindre när jag är hemma, och att jag bara har saker att vara glad över här.

 

Ända sedan vi flyttade så har jag verkligen lärt mig uppskatta mina nära och kära och framförallt närheten till dem, nu lät det som jag inte gjort det innan men det har jag men inte alls på samma sätt.

Vi har alltid haft nära till alla jag känner, har jag till exempel velat åka till mormor och morfar för att bara säga hej så har jag kunnat det. Nu går inte det. Nu måste jag planera så att det passar med skolan, så inte mamma och pappa ska vara iväg, om jag ska köpa tågbiljett eller köra osv.

 

Jag ångrar verkligen inte att vi flyttade till Våsterås, även om det första året var skitjobbigt och jag hellre hade stannat i Halmstad så är jag så glad att jag faktiskt bestämde mig för att flytta med Fidde. Jag har vuxit otroligt mycket under tiden i Västerås och jag har lärt känna mig själv mycket bättre. Hur klyschigt det än låter så är det sant. 

Jag vet att jag kommer flytta tillbaka till Halmstad när jag är färdig med min utbildning, för det är här jag vill leva. 

 

 

Åh vad jag är lycklig över att vara hemma!